Vad är det egentligen som gör att det vi vill kalla för ”historiska kläder” faktiskt sedermera ser ut som någonting som skulle kunna förekommit under vald historisk period? Vad är ”HK”, och hur ska man tänka kring detta?

Den här bloggen har varit väldigt död, dels för att jag inte finner någon större poäng med att ha den, och för att jag sällan har något som jag vill skandera till en bredare massa. Men nu har jag haft en text liggande på datorn i mer än över ett år som jag helt enkelt känner att jag behöver lägga ut. 

Folk kan välja att fnysa och skita i att läsa, men jag känner att den behöver luftas och skulle kunna vara många till nytta. Det här för att nivån på vad som kan klassas som "kvalitet" har sjunkit markant i samma takt som fler och fler börjar söka sig till "gemenskapen" eller "subkulturen" som historiskt återskapande ändå kan anses vara. Varför är en fråga jag inte kommer bemöda mig med att försöka svara, men jag tror att folk länge har behövt lite av en Go-to manual över hur man ska närma sig att lyckas med det företagande som återskapande faktiskt är. Det krävs både tålamod, kunskap och intresse - men framförallt en insikt i vad man faktiskt tar sig för, och hur, när man så smått börjar träda in på dessa marker. Det här med dräkt är inte alltid enbart något folk alltid gör för att roa sig själva med eller känna sig fina, utan man behöver ha i åtanke hur det beroende på vad kläderna används för kan vara otroligt stor skillnad på återskapande och återskapande från person till person. Framförallt ska man lära sig att kunna värdera sitt egna återskapande kritiskt med självdistans till sig själv, beroende på vad det ska användas till, och förstå varför det spelar roll att man gör detta.

Och vill man vara på riktigt seriös med sitt historiska återskapande, vara en värdig förebild och gillar att försöka återskapa modedräkt (framförallt inom spannet av tidigmoderna epoker och framåt) så rekommenderar jag att läsa igenom detta och ställa sig en och annan tanke kring hur man själv lyckas förhålla sig till det hela.

Jag kommer inte att ha kommentarsfältet öppet här, då jag angrips av botar hela tiden, utan texten finns bara här för att kunna delas enkelt.

Vad är det egentligen som gör att det vi vill kalla för ”historiska kläder” faktiskt sedermera ser ut som någonting som skulle kunna förekommit under vald historisk period? Vad är ”HK”, och hur ska man tänka kring detta?

För vissa är det korrekt terminologi, tekniker, källor och att ha ”rätt” material som är det absolut viktigaste för att det man gör ska kunna klassificeras som någonting återskapat. För andra tycks det bara handla om att få känna sig fin i vad de själva uppfattar som något med ”historisk känsla” som bestämmer om det är ett ”historiskt plagg”.

En term som ofta slängs med av båda sidor är ”HK”. Men vad är egentligen ”HK”? Vad är det som gör någonting mer, eller mindre ”historiskt korrekt”? Vem bestämmer det?

Ja, till att börja med kan det ju vara värt att bena ut begreppet. ”HK” används gärna som en term för att beskriva att något är ”på riktigt” historiskt eller inte. Man pratar gärna om en form av autenticitet i plagget om det tillverkats så ”rätt” som möjligt med ”tidsenliga” material och tekniker. Problemet med begreppet, och hur det används, är att det här är ett flytande begrepp. Det finns ingenting som är, eller kan vara 100% historiskt autentiskt, för hur man än vänder och vrider det kommer allt som tillverkas idag vara ett barn av sin samtid. Oavsett om man lär sig alla tekniker ”rätt” utifrån källor, är det fortfarande en modern hjärna som tolkat källorna utifrån en kunskapsbild som är gravt beskuren, och det hantverket som rent konkret säkert görs på rätt sätt, görs ändå inte av händer som har ett specifikt muskelminne, fingrar som satte alla stygn i blindo av erfarenhet och ett sinne som formats av verkligheten som den såg ut då.

På det här sättet är det så att det vi påstår oss återskapa alltid hamnar på en våg där olika saker väger in olika för att så småningom sättas i relation på en måttskala – en måttskala där målet alltid bara kan vara ”så bra det är fysiskt och psykiskt möjligt”. Det som väger in på den här vågen är saker som väger olika i sig själva, men sen kan förändras när de sätts i relation till varandra och till utomstående faktorer. Vad som skapar ”autenticitet” kan alltså vara olika, beroende på. I och med det här är, och förblir, alltså begreppet väldigt flytande. Därav blir det i sig en ganska godtycklig måttstock om det används utifrån vad folk personligen ”tycker”.

Det som framförallt är avgörande för hur vågskålen väger, är syfte. I vilket syfte ska man skapa kläderna, hur ska de användas? Beroende på syfte blir olika aspekter av kläderna mer viktiga än andra för att kläderna ska uppfattas som mer eller mindre ”korrekta” ur ett historiskt perspektiv. Vad, och alltså inte vem, som bestämmer vad som är ”HK” är helt enkelt syftet. Syftet sätter kraven och nivån, och är förhållningspunkten man ska utgå ifrån.

Oavsett vad syftet med det man vill återskapa är, är det ofta så att man måste eller vill tumma på vissa materiella och tekniska aspekter av olika skäl. Det kan vara så att man har tidsbrist, eller helt enkelt inte vill lägga ner fruktansvärt mycket tid på sina alster. Det kan vara ekonomiska faktorer som gör att man måste ligga på en budget. Eller så kanske man helt enkelt på grund av var man bor har svårigheter att hitta vissa typer av material. Det finns helt enkelt en hel del saker som kan spela in i återskapande av historisk klädedräkt. Och precis som ovan beskrivits, finns det vissa aspekter som helt enkelt näst intill är ouppnåeliga. Men det finns också framförallt en aspekt som är väldigt uppnåelig, nästan oberoende av vilken nivå man lägger sig på, och som man aldrig någonsin ska tumma på.

Är det så att målet är att återskapa en historisk dräkt, så finns det då en sak man aldrig någonsin behöver eller ens ska tumma på, och det är den valda historiska stilepokens formspråkliga snitt. Hur estetiken ser ut. Det här är den sak som på vilken skala som helst, och oberoende av syfte, nästan alltid väger tyngst när det kommer till att se autentisk ut ur ett historiskt perspektiv. Det finns inga goda anledningar eller skäl överhuvudtaget till varför man inte alltid i första hand ska sträva efter att det man gör ska se så identiskt ut som det går med det dräktsnitt som förekom under vald historisk epok. Alltså att få det man gör nu att se ut som det faktiskt såg ut då, med rätt känsla för proportioner och generell siluett.

Det finns mycket man trots allt kan tumma på och ”fuska” med som har förhållandevis lite inverkan på slutresultatet när man gör plagg som ska se ut som de kommer från olika epoker. Men den sak som dock absolut inte går att på något sätt ”fuska” fram, är just klädesplaggets formkänsla och proportioner, det som gör att stilen ser ut som stilen ska. För det är oftast här den mesta av autenticiteten ligger, det är i det som ett plaggs ”historiska känsla” finns. Väldigt mycket av vad som gör ett plagg ”historiskt” sitter i uttrycket.

Idag finns många böcker som olika kostymörer kommit ut med de senaste åren, där de försöker visa hur man ska tänka kring tekniker, mönster, bakgrundshistoria och mycket mer runt de tekniska delarna av att tillverka ett plagg eller accessoarer. Vad dock ingen av dessa lägger mycket vikt vid är hur stor betydelse formspråket har för en dräkt. Kanske är det här för att författarna, precis som de flesta läsarna, tar för givet att formspråket och stilen kommer med på köpet om allt annat görs ”rätt”, eller att det utvecklas under tiden som man lär sig det andra. Men så är verkligen inte fallet. Man måste aktivt lära sig att söka, uppfatta, förstå och formatera även stilkänslan och estetiken som ett eget ting. Det är dock en svår sak att lika konkret försöka lära ut, till skillnad från exempelvis stygnteknik, och måste därför läras in ganska individuellt. Det handlar om att studera stora mängder bildmaterial helt enkelt.

Många har gärna den missuppfattningen att den här lite diffusa estetiken ligger i skuggan av allt det andra. Sanningen är i mångt och mycket snarare motsatsen, att det är allt det andra som ligger i skuggan av stilepokens estetiska formspråk. Åtminstone om det är historisk modedräkt vi pratar om. Det är formspråket som ska leda vägen, och som bestämmer hur man tar sig ann allt det andra runt omkring. Formspråket i samarbete med syftet – vad kläderna ska användas till och varför.

Är målet att på något sätt återskapa kläder från en verklig historisk epok, så är det här saker som oberoende av teknisk nivå på återskapandet är väsentligt att ha i åtanke.

Men vad är det här formspråket? Hur läser man av det, och vad ska man tänka på för att få det att bli, eller kännas rätt?

Ja, formspråket och estetiken kring en stil är, ganska simpelt uttryckt, summan av ett flertal avgörande faktorer som alla tillsammans skapar en balans. Det är den här balansen som sen skapar, eller blir formspråket/estetiken. Balansen skiftar beroende på epok, och ger varje epok ett säreget formspråk. Det här trots att många epoker kan se väldigt lika ut för en lekman.

Men om vi försöker sammanfatta vad som är avgörande för formspråket i punktform här nedan:

·       Proportioner. Proportionerna är i princip det mest avgörande för att förmedla ett formspråk, det är i dessa som det mesta av den där balansen ligger. Det är proportionerna som är de hållpunkterna i plagget som oavsett storlek på plagget eller kroppsform på bäraren gör att plagget ser rätt ut. Det är dimensionerna mellan olika mått. Det gyllene snittet. Hur stora ska ärmpuffarna vara i förhållande till midjans upplevda storlek? Vad ska bröst-midje-höft måtten vara i proportion till varandra för att det ska se rätt ut oavsett storlek? Hur stor ska hatten vara i omfång i relation till kjolkantens omkrets? I vilken vinkel ska brösten ligga? Släpp alla tankar som finns på vad just man själv tycker är smickrande, förstå istället vad folk då (under den period som valts) tyckte var smickrande, och bär det så oavsett vad den moderna hjärnan vill lägga till eller ta bort. Titta inte på vad en annan ”kostymör” gjort (man vet aldrig deras utgångspunkt eller syfte), utgå absolut inte från hur saker ser ut i filmer/serier som utspelar sig i vald epok, utan gå alltid tillbaka till porträtt, foton från tiden eller modeplanscher för att bena ut hur det är tänkt att det ska se ut. Var varsam vid studerande av bevarade plagg, ibland kan det vara svårt att förstå eller avgöra vad som kan vara omsytt genom tiderna som passerat, och vad som kan vara problematiska tolkningar från museets sida som syns i hur plagget presenteras (exempel kan vara att de kompletterat saker som fattas på plagget, eller att de framställt det med fel form på klädställning, har fel accessoarer mm). Ibland kan även museums dateringar eller information vara fel, gamla och därmed utdaterade, eller saknas helt.
Proportionerna hjälper även till med nästa punkt;

·       Passform. Passformen är summan av att ha fått till proportionerna rätt och anpassat dem till den kropp som ska bära plagget. Har man hittat proportionernas hållpunkter för den epok man vill återskapa är det nu dags att se över vad som krävs för att få till passformen av ett plagg så som det ska se ut och ligga rätt på den typen av kropp som ska bära det. Kanske behövs vadderade underplagg för att få till en idealisk kroppsform? Det här är ofta uteslutande fallet för alla, oavsett epok och kroppstyp. Den naturliga kroppens form är i det närmaste ointressant för alla andra än den som skapar kläderna – det är vad som går att göra med den, hur mycket den kan formas om, som är det man fokuserar på i modedräkt. Här är det också viktigt att prata om att varje bärares kropp i kombination med ett plagg ger olika form, så bara för att man har ett mönster på en korsett som är korrekt för tiden, är det inte säkert att den korsettformen i kombination med vald kropp ger rätt proportioner för tiden. Kroppen ska stöpas i ett ideal, undersök hur det bäst görs. Fastna inte i att ”Men just det här bevarade plagget ser ju ut på X sätt, så då måste det betyda att alla såg ut så”. Det kan behövas olika variationer av rumputfyllnad, bröstinlägg, höftkuddar, vadinlägg, axelvaddar. Korsett och vaddering användes även flitigt under herrplagg. Se till att pröva fram var de ger bäst ”rätt” form på den kropp som bär dem. Kanske ska rumpkudden hänga lite mer eller mindre för att ge bäst fluff på kjolen, och inte sitta direkt uppe i midjan? Ska bysten vara fylligast uppåt eller neråt? Vilken rundning bör krinolinen ha i relation till bärarens längd? Det räcker alltså inte med att bara checka av en rad underkläder på en lista och sen ser man magiskt ”rätt” ut, dessa måste också anpassas så att de faktiskt ger rätt siluett i relation till kropp.
Kläder förr var nästan uteslutande måttanpassade efter den som skulle bära dem (med de underplagg som krävdes), därför är det minst lika viktigt att man idag om man ska gestalta en gången tid har lika välsittande kläder som ser ut att vara smidda på just den kropp som ska bära den. Lika viktigt, om inte viktigare, som att sakerna i sig själva ser bra ut. En dräkt kan bära eller brista otroligt mycket på en sådan ”banal” detalj som ifall de sitter bra, för ett visuellt trovärdigt intryck.

·       Tekniker. Vissa historiska sömnadstekniker har en avgörande roll för att få till rätt passform, eller rätt balans i ett plagg. Undersök vad som kan vara avgörande för att få rätt stuk i plagget. Mycket handlar om vad som går att gömma och inte. Vad syns? Vad ska synas? Vad ska inte synas? Vad är avgörande för hur plagget sitter och vad är inte? Kanske spelar det inte jättestor roll om alla fogsömmar är gjorda på maskin fast de inte borde vara det, eller att alla kanaler på korsetten är sydda på maskin. Eller? Vem kommer att se det, och varför? Det spelar kanske mindre roll att man inte tråcklat ner sömsmånen på insidan av plagget, än om man struntar i att ha korsett. Dekorativa maskinsömmar med mönster som känns som ”broderi” är kanske inte gångbart även om symaskiner fanns vid den epoken som ska efterapas. Vissa detaljer har större inverkan på helheten än andra, tänk på detta oavsett vilken tekniknivå som valts. Ibland är det bättre att skala av ett plagg från för mycket detaljer och bara låta siluetten förmedla ”känslan” för tiden.

·       Färg och form. Det här hör till viss del ihop med proportioner, men kanske riktar sig lite mer till material. Extremt få kan avgöra bara av att titta på ett tyg rakt upp och ner, vad det är gjort av. Man kan ofta gissa sig till genom att titta på väv, glansighet, fall, tjocklek, känsla osv., men idag finns det många olika fibrer som är skapade för att härma andra och se ut som något det inte är. Därför, när det handlar om att återskapa formspråk och modedräkt, handlar det många gånger mer om tygets visuella framställning (vad det ser ut att vara) som är det viktigaste, inte vad det faktiskt är i fiberhalt (om inte detta påverkar plagget på något sätt). Många tyger som fanns förr går inte ens att få tag på idag, och då kan det enda alternativet helt enkelt vara att hitta något annat som beter sig och upplevs som ett sånt tyg skulle gjort. Var uppmärksam på mönster och färgskalor, samt fall, vävtyp (alltså inte fiberinnehåll utan hur väven är vävd och ser ut) och tjocklek på tyger.

·       Helheten. Många gör misstaget att de koncentrerar sig så hårt på enbart kläderna, eller att pricka av att allt är med som på en checklista, att de missar de övriga accessoarerna som är minst lika viktiga för helheten. Formspråket är ju som sagt summan – helheten – och därför krävs det minst lika mycket tanke kring proportioner av smink, smycken, frisyrer, hattar, skor, käppar, parasoll, solfjädrar mm.
Det spelar ingen roll om kläderna är fantastiska, om de sen bärs med moderna glasögon, modernt smink och lealöst hår i en enkel tofs. En del fantastiska kläder har totalt förstörts av att de kombinerats med dåligt avvägda tillbehör som bärs fel. På samma sätt kan ibland en dräkt ”räddas” av att den pyntats med verkligen klockrena accessoarer.

·       Kontext. Med kontext innebär sammanhang. I vilket sammanhang ska dräkten bäras? Av vem? Vilken samhällsnivå? Som är X eller Y år gammal? Är det bal, salong, tågresa eller picknick? Vart (landsbygd, stad, förnämt eller inte)? Vad passar sig? Här måste man också se över syftet igen, för sammanhang innefattar även i vilken modern kontext dräktens ska visas i. Ska dräkten användas i en kulturmiljö (slott, museum, herrgårdspark mm), eller för film, teater, fotografering?
Det här kan också ha en avgörande roll för att få till en trovärdig gestaltning av en dräkt, eller att välja nivå på hur avancerat återskapat det måste vara. Genom många epoker och sekler var det vanligt hos de övre skikten i samhället att ha specifika klädtyper för olika aktiviteter eller dagsrutiner, se till att forska fram när vad skulle passa sig för det ändamålet det är tänkt och se till att tillämpa lämpliga accessoarer. Baserat på bärarens ålder kan det vara viktigt att göra vissa altereringar för ett trovärdigare intryck. Anpassa stil efter ålder. Precis som att många inte går i senaste modet idag, gjorde alla inte heller det då. Fundera över vilka plagg som var lättast att byta ut (minst kostsamma och lätta att tillverka) och som skulle slitits på mest vid daglig användning – dessa plagg är förmodligen mest moderiktiga och nya, precis som de som tar minst slit förmodligen var minst nya/moderiktiga eller hade tecken av att ha blivit omsydda från tidigare mode.

·       Inget petande. Med det här menas att man inte bara kan välja att ta ut det man tycker är finast och sedan kombinera det själv hur man vill med vad man vill. Då hamnar vi genast i en väldigt ”icke HK” zon. Är målet att representera en epok och en viss tid gäller det att ta till sig hela tidens essens. Självklart kommer det att finnas saker man tycker är finare och fulare i varje stil, precis som man tycker modernt mode har sina för och nackdelar, men man måste ändå kunna ta till sig hur saker kombinerades och varför. Det här går ihop med helheten och kontext ovan. Var det så att ett äldre fruntimmer skulle ha hätta till en viss dräkt, och man räknas som äldre fruntimmer, bär då hättan även om den är skitful. Punkt. Eller så försöker man hitta en hätta som är finare men tidsmässigt gångbar till samma typ av dräkt. Eller helt enkelt leta upp en annan typ av dräkt eller helt ny stilepok kanske? Ingen cherry-picking om man vill göra en seriös gestaltning av en historisk epok.

Sen är det så klart andra ytterligare faktorer som avgör vad i mer detalj som vidare kommer behövas att has i åtanke. Ska plagget visas upp i någon form av undervisnings eller informationssyfte för en allmänhet? På vilket sätt?

Går man i samröre med någon form av grupp eller förening finns det ett tvåsidigt ansvar kring det här. I mångt och mycket är det föreningen/sällskapet/gruppen som ansvarar för att de som ansluter sig till dem håller den kvalitet och nivå som krävs för deras syfte, och vad de rör sig i för kontext/hur de framställer sig för yttervärlden. Precis på samma sätt ansvarar varje enskild person som ansluter sig i retur för att man respektfullt efterlever dessa krav. Det handlar om en gemensam ansträngning från bådas sidor att informera och att ta till sig informationen som ges.

Ännu viktigare är det om man går runt på ett öppet friluftsmuseum, slott eller annan kulturinstitution som jobbar för att levandegöra historiska miljöer i någon form, oavsett om det är som privatperson eller i grupp. För man representerar, vare sig om man vill eller inte, i den stunden museet i allas ögon. Ingen vet att just en dräkt är fristående av någon anledning, eller kommer förstå hur/på vilket sätt den är det. Ibland har heller inte kulturinstitutionen och de som jobbar där själva koll på just dräkthistoria, och kan därför inte alla gånger avgöra huruvida dräkten passar hos dem i det ändamål de söker – i dessa fall litar de blint på att den som kommer dit till deras miljöer själv har rätt kunskap och representerar den väl. Alltså kan det vara så att allt ansvar ligger endast på den/de som återskapar dräkter, att dräkterna håller den nivån som är lämplig för ändamålet.

Beroende av syftet och ändamål kan det vara av olika vikt hur avancerade plaggen är gjorda. Hur nära kommer den som ska se det att komma? 

Återigen; vad kommer synas och vad syns inte? Vad ska det uppvisa? Är det bara exempel på snitt är det kanske inte jätteviktigt hur sömmarna är gjorda, men var de sitter på den som bär plagget. Är målet att visa en inblick i sömnadshistoria så är det plötsligt viktigare vilken teknik som använts, var sömmar sitter, material och varför. Är det istället stilhistoria är formspråkets proportioner, färger och helheten på det som syns utåt viktigare än hur det kanske är uppbyggt.

Allt handlar om vad som ska förmedlas, när, var, hur och varför. Syftet.

Soirée Musicale

This last weekend we got invited yet again to our dear friend, the delightful monsieur P and his other half monsieur M at their town-apartment in southern Stockholm.  This was just one of many visits we have done, but I have been neglecting to write about them because of the reason that it is private gatherings in his private home, and not the regular reenacting settings. But since I have gotten the blessings to show his superb recreation of a 1880s salon/parlour and I can present the latest of my own creations – an 1890s dress, still not finished tho.

It is just breathtakingly beautiful, and this is pictures taken from previous visits when we have been drinking afternoon tea and having dinner parties alongside champagne tasting tests and literary evenings!  

As you can see I have been wearing pretty much the same dress for every evening occasion, my worth repro, and I wanted something new, not just a dining bodice which I settled for at first. And I had a lot of fabric in a dress I haven’t used in a very long time, my big 1740s pannier-dress, so I set out to pluck it apart and reuse the fabric which I did.

 

So bye bye old dress, hello new one:

And Peter has finally found a three piece frock-suit that fits him and that has a more stylish old look(it is vintage, if not even antique actually) with beautiful buttons. Here he is wearing my grandpas’ waistcoat and not the one belonging to the rest since the matching one is black – not really eveningwear if one wants to be really in fashion as a gentleman! I really need to make him a white brocade one that fits better to the rest tho.
My dress was in spite of being a tad short, wearable. In one full length shot when I sit down you can see the petticoat sticking out, and the thought was to put some sort of pink ruffle down there of the same silk as the sleeves and decor on the bodice. I say was because now I believe that will never happen…. After seeing the pictures from the evening I confess that I found the design of the dress not especially flattering on me, and with that the will to finish it went down the drain. But i really loved how my hair turned out even tho I had no decorations in it, the apollo-knot suited me rather well. I am much more enthusiastic of making a new dramatic dark dress for the next event which will be in the spiritualistic fashion of the late 1800s!

This evening was as the headline reads a musical evening, which means that monsieur P had invited three musicians that entertained the rest of us with a little concert containing a cello, a western concert flute and a violin. It was really beautiful, and they are greatly talented!   

 Sigge the french bulldog!

 Pictures by monsieur P:

I thank everyone for a wonderful evening, it is always a pleasure!